Ett öde - att bli gammal och inte helt redig i sina tankar Olof Jonsson i Tingsrätten

Domboken 1894 den 3 sept Olof Jonsson V Vingåker - Sköldin

§ 37

 S D Åklagaren Gustaf Sköldin vid Bondestad hade till tingssammanträdet undfått stämning å Hemmansbrukaren Olof Jonsson i Ullevi, Va Vingåkers Sn, med yrkande ”om ansvar å Olof Jonsson, för det han om och till Sköldin haft utlåtanden, som varit för denne ärekränkande”, hvarjemte fordrades ersättning för rättegångskostnaden.

 Vid upprop af målet instälde sig parterne personligen, hvarefter och sedan stämningen blifvit uppläst, Sköldin anförde, att Olof Jonsson vid olika tillfällen under innevarande år och senast den 7 sistlidne Juni, då parterne samman träffat vid Vingåkers Jernvägsstation, påstått att Sköldin från Olof Jonsson stulit hö, hvilket yttrande denne sistnämnde fällt, då många personer närvarit.

 Olof Jonsson nu hörd bestred att han yttrat att Sköldin från honom stulit hö samt påstod att han endast uppgifvit att Sköldin ”bekommit hö” af en Olof Jonssons son.

  För bevisningsanskaffande anhöll Sköldin om uppskof med målet till nästa allmänna tingssammanträde och yrkade att Olof Jonsson vid vite måtte åläggas då sig åter inställa. Mot framstälda begäran om uppskof hade Olof Jonsson ej något att erinra, med anledning hvaraf Hn utstälde målet att åter till behandling företagas å andra rättegångsdagen af andra allmänna sammanträdet under tinget eller Tisdagen den 30 nästinstundande Oktober, då parterne skulle åter sig inställa, Sköldin med åberopade bevisning försedd och Olof Jonsson vid vite af tio kronor.

Domboken 1894 den 30 Oktober Olof Jonsson V Vingåker – Sköldin

§ 208  forts från § 37 den 3 sept.

 S D Vid återföretagande af det här ofvan i Domboken, under §37 antecknade målet emellan Åkaren Gustaf Sköldin i Bondestad, Vestra Vingåkers Sn, å ena samt Hemmansbrukaren Olof Jonsson i Ullevi, nämnde Sn, å andra sidan, angående ansvar för ärekränkning, instälde sig endast för Sköldin Nämndeman Per Larsson i Lundbyskog på grund af ingifven fullmakt, så lydande:

Rättegångsfullmakt in etc.         se Bil Gele

 Efter uppläsande häraf tillkännagaf Per Larsson, att hans hufvudman med anledning af Olof Jonssons efter förra tingssammanträdet timade död, afstod - etc se § 207 till slut. – afstod från fullföljd af talan i målet; Och aktade Hd Rn skäligt låta härvid bero, till följd hvaraf målet skulle från vidare behandling ur Domboken afskrifvas.

 Domboken 1894 den 3 sept Olof Jonsson V Vingåker – Carolina Ersdotter

§ 38

 S D Till tingssammanträdet hade Hemmansbrukaren Olof Jonsson i Ullevi, Va Vingåkers Sn, utverkat stämning å sin hustru Karolina Ersdotter samt sonen Lars Johan Olsson och dottern Elin Sofia Olsson med yrkande innefattade i en så lydande ansökning

  ”Till Herr etc            Bil Y

 Vid upprop af målet instälde sig Olof Jonsson och Lars Johan Olsson, hvilken senare anmälte sig föra talan jemväl för sina medparter på grund af en så lydande fullmakt:

  ”Rättegångsfullmakt etc            Bil Z

  Sedan stämningen blifvit uppläst, anförde Olof Jonsson att Karolina Ersdotter och Lars Johan Olsson hade för omkring fyra år sedan genom att borttaga ett fönster i sädesmagasinet vid Ullevi dit beredt sig tillträde och utan Olof Jonssons begifvande bortfört och sålt tio tunnor hafre. Vidare hade Lars Johan Olsson dels och under sistlidne vinter uppbrutit låset vid den till sädesmagasinet ledande dörren samt derpå bortfört och likaledes försålt fyra tunnor råg, dels den 23 oktober 1892 olofligen till Åkaren Gustaf Sköldin i Bondestad afyttrat fyra lass hö. Äfven i andra hänseenden hade förskingring af boets egendom förekommit, så hade för omkring två år sedan hela skörden af äplen bortsålts utan att Olof Jonsson bekommit något af det derför erhållna beloppet.

Jemväl ägg hade på enahanda sätt afyttrats hvilket framgick deraf, att då Olof Jonsson sjelf hade tillsyn öfver hönsen, ägg i ganska stor mängd erhöllos, något som eljest ej vore fallet.

 I öfrigt anförde Olof Jonsson att i makarnes hem osämja ständigt förefunnes, hvilket orsakades deraf att hustrun och makarnes nu ifrågavarande barn ”höllo ihop” mot Olof Jonsson och genom att åstadkomma trätor störde friden.

  Härefter hördes Lars Johan Olsson och bestred han dervid såväl att han och hans medparter gjort sig skyldiga till den af Olof Jonsson uppgifna förskingringen som att denne sistnämndes öfviga påståenden vore med sanningen öfverensstämmande. I hemmet råde visserligen osämja, men vore denna helt och hållet föranledd af Olof Jonssons obändiga lynne, hvilket jemväl framgick deraf, att då Olof Jonsson voro borta, något bråk i hemmet ej förekom, Att någon tjenare ej ville stadna i Olof Jonsson tjenst vore äfven dennes fel.

  Olof Jonsson anhöll nu om vittnesförhör med Erik Ersson i Bogården, enkan Ingrid Olsdotter dersammastädes, Carl Persson i Högbrunn och Albert Lindström i Malinboda, hvilka samtlige på kallelse kommo tillstädes.

 Då jäf mot åberopade vittnena hvarken anfördes eller kunde utrönas, fingo de aflägga vittneseden, om hvars vigt de erinrades hvarefter de hörda hvar för sig berättade.

 1 o 2 Lindström och Persson sammanstämmande att de, som båda varit i Olof Jonssons tjenst anstälde, Persson för två år sedan och Lindström sistlidet år, förmärkt att osämja rådt mellan Olof Jonsson och hans hustru, samt att trätor dem emellan ofta förekommit, hvartill enligt vittnenas åsigt Olof Jonsson sjelf varit skulden tilläggande vittnet Persson på jemlikt Olof Jonssons begäran framstäld fråga att vittnet ej egde kännedom om att några äplen utan Olof Jonsssons begifvande försålts, samt att vittnet jemte Lars Johan Olsson och Elin Sofia Olsson en afton uti trädgården mottagit hvarsitt äple och förtärt.

  3e Ersson  att, han som omkring två år sedan bott i närheten af Ullevi endast af andra personer hört att oenighet rådde mellan makarna Jonsson.

 4e Ingrid Olsdotter  att hon förut bott i närheten af makarna Jonssons hem och dervid förmärkt att bråk derstädes ofta förekommit samt att Karolina Ersdotter en natt för några år sedan anländt till vittnets bostad och under förmälan att hon af mannen tvingats att begifva sig hemifrån, anhållit att hos vittnet få tillbringa natten, hvilken begäran vittnet bifallit.

 Berättelserna upprepade för, vidkändes af vittnena, hvilka tillerkändes ersättning för inställelse med fordran de utan anmärkning lemnade fem kronor hvar att af Olof Jonsson genast förskottsvis utgifvas.

 Hörde med anledning af vittnes målen medgaf Lars Johan Olsson, att hvad vittnena berättat vore med sanningen öfverensstämmande, hvaremot Olof Jonsson bestred att han vore orsak till den mellan honom och hans hustru rådande oenigheten.

 Häruppå anhöll såväl Olof Jonsson som Lars Johan Olsson om uppskof med målet för att komma i tillfälle deri förebringa utredning, och uppsköt med föranledande deraf  … målet att ånyo till behandling företagas å andra rättegångsdagen af andra allmänna sammanträdet under tinget eller Tisdagen den 30 nästinstundande Oktober, då parterna skulle sig inställa Lars Johan Olsson och hans medparter vid vite af fem kronor för dem hvar, och åligger det parterne å ömse sidor att sistnämnde dag vara med nödig utredning försedde, Lars Johan Olsson anhöll att nytt lösen undfå del af detta protokoll.

Uppskof 1894 30/10

 Domboken 1894 30 Oktober Olof Jonsson V Vingåker – Carolina Ersdotter

§ 209 S D  Vid upprop till förnyad behandling af det här ofvan i Domboken under § 38 antecknade målet emellan Hemmansbrukaren Olof Jonsson i Ullevi, Vestra Vingåkers Sn, å ena, samt dennes hustru Carolina Ersdotter och Son Lars Johan Olsson m. fl. å andra sidan, angående ansvar för bodrägt mm. Lät ingen af vederbörande sig afhöra. Och då i Nämnden upplystes, att Olof Jonsson nyligen aflidit vid sådant förhållande skäligt låta målet från vidare behandling ur Domboken afskrifvas, hvilket tillkännagafs.

Tillbaka