Erik Viktor Karlsson tilltalad för dråp på Anders Gustaf Jonsson
Anders Gustaf Jonsson född 17/8 1841 i
Lilla Malma Södermanland som i nyktert tillstånd varit allvarsam och ordentlig,
men att han som oftast "varit begifven på starka drycker och ofta öfverlastat
sig och vid sådana tillfällen varit lättretlig och oregerlig."
Han påträffades död i sin förstuga morgonen den 15 oktober 1881. Dödsfallet hade
föregåtts av en liten fest mellan honom och en kompis, soldaten Erik Gustaf
Karlsson, de båda hade ätit och druckit och pratat till långt fram på kvällen.
Ett litet handgemäng uppstod och Jonssons hushållerska Klara Matilda
Andersdotter blev rädd, tog sitt knappt ettåriga flickebarn och gick till
grannen för att där få sova över natten. Kvar i stugan vid Nylund fanns Anders
Gustaf Jonsson, Erik Viktor Karlsson och Klara Matildas då 5-åriga dotter
Matilda Aqvelina.
Vid handgemängen som inte var av den allvarliga sorten, men påverkad som de båda
var av starka drycker så blev det så att Anders Gustaf trillade omkull och slog
huvudet i en kruka som gick sönder. Han reste genast på sig och de båda var
vänner igen. Supandet avtog strax därefter och de båda gick ut i nattmörkret för
att se på vädret. Därefter gick Anders Gustaf upp på vinden där han brukade sova
och Erik Viktor fick ligga inne i kammaren där Matilda Aqvelina sov.
Omkring kl 5 på morgonen hördes buller ute i förstugan och de båda i kammaren
vaknade. De tittade vad det var som väckt dem och såg Anders Gustaf ligga på
golvet och sova, de la en rock över honom och gick sedan in igen och la sig.
Vid 6-tiden kom så Klara Matilda och hennes lilla barn tillbaka till Nylund och
fann Karlsson bredvid Anders Gustaf och de båda kunde bara konstatera att han
var död. Misstankar kom genast att Karlsson skulle ha något med hans död att
göra och Karlsson blev rädd och sprang iväg från torpet. Länsmannen fann honom
och han förpassades till häktet i Nyköping, där det senare hölls förhör.
Med vittnesmål från grannar,
hushållerskan Klara Matilda och framförallt flickan Matilda Aqvelina framkom att
döden berodde på en olyckshändelse. Slaget mot huvudet när han föll orsakade en
blödning i hjärnan som några timmar senare blev hans död. Han skulle på morgonen
gå ut bakom knuten, men skadan gjorde honom yr och han föll från stegen upp till
sovloftet, slog i näsan och huvudet än en gång. Dog av den händelsen.
Läkarutlåtandet från obduktionen visar också att det inte berodde på något
annat.
Därmed blev Erik Viktor Karlsson helt frikänd från alla misstankar om vållande
till annans död.
En hushållerska blev utan arbetsplats,
en liten knappt 1 år gammal flicka blev utan far och den 5 åriga Matilda
Aqvelina blev utan styvfar.
Matilda Aqvelina har i vuxen ålder nämnt den här händelsen för något av sina
barn och sagt att "han kunde ha blivit en bra far för mig och min syster, och
att han skulle ha blivit dödad i ett slagsmål när den lilla var omkring 1 år."
Med ledning av detta uttalande så har jag gjort de efterforskningar som lett
fram till den här berättelsen, hämtad ur Villåttinge Häradsrätts dombok år 1881
hösteting och urtima ting.
Läkarutlåtande Litt B
år 1881 d 21 Oktober förrättades af
undertecknad, provincial läkare på anmodan af Konungens Befallningshafvande vid
Lägenheten Nylund på Lundby egor i La Malma socken, rättsmedecinsk undersökning
af liket efter arbetskarlen Anders Gustaf Jonsson i närvaro af Herman Sjölander,
J.A. Kilander och Per Andersson. Likets identitet intygades af J.A, Kilander och
Per Andersson.
Species facti: Polisrapporten innehåller att Anders Gustaf Jonsson och
Soldaten Erik Victor Carlsson d 14de dennes på qvällen efter förtärandet af
bränvin kommit i handgemäng med hvarandra, hvarvid Carlsson slagit omkull
Jonsson vid spiseln. Följande morgon kl 6 hade Jonsson funnits liggande död i
förstugan till sin bostad. Liket hade då ej varit kallt.
Yttre besigtning: ögon och mund lätt slutna; i pannan ofvanför högra ögat
finnes en röd fläck af ungefär en 2 öres slants storlek; vilken skifftande i
blågrönt, på baksidan af halsen finnes en större svulst, hvilken han lärer haft
sedan sitt 17de år, på ryggen likblånader, men inga tecken till yttre våld kunna
upptäckas.
Inre besigtning: Vid hufvudsvålens aflossande finnes en tunn
blodutgjutning på hjessan till formen rund och af ungefär en fem öres storlek.
Benkallotten hel, på hjessan emellan benkallotten och hårda hjernhinnan finnes
en utgjutning af mörk tunnflytande blod, en sådan finnes äfven på basen af
hjernan i synnerhet kring lilla hjernan och ponsvaroli, på hjernans convexa yta
är mjuka hjernhinnan något blodfylld.
Hjernmassan är hvit icke blodprickig, sidoventriklarne tomma. Struphufvudet /Larynx/
tomt och slemhinnan blek, luftstrupen äfven tom; slemhinnan af normalt utseende.
Högra lungan fri, lungan kännes elastisk och knistrar öfverallt vid insnitt.
Venstra lungan till en del fastväxt vid bröstväggen med gamla vindvävsträngar,
är af samma beskaffenhet som den högra. Hjertsäcken tom, hjertat helt obetydligt
fettbelagdt, dess valfver och mynningar friska. Lefvern till färgen gulgrå
fettvandlad; gallblåsan innehåller ungefär 1 matsked tunn ljusgrön galla.
Mjelten temligen fast till färgen rödbrun. Magsäcken tom slemhinnan till färgen
ljusgrå, inga sårnader förefinnas. Tunntarmarne tomma slemhinnan blek, i
groftarmarne finnes något excrimenter. Njurarne friska. Urinblåsan innehåller
omkring 20 kb tum ljusgul urin. (~ 300 ml)
E Landelius
Hela historien
Domboken år
1881 den 5 November
”Till Herr
Domhafvande etc
Sedan
Länsmannen G C Eckerberg etc Litt A. Hvarjemte KBfde den 27 i berörde månad;
till Domhafvanden insändt protokoll öfver den å Arbetskarlen Anders Gustaf
Jonssons döde kropp verkstälda rättsmedicinska undersökning jemte Herr
Provincialläkaren E Landelius i anledning deraf af afgifna embetsutlåtande, så
lydande:
”Afskrift. År 1881
den 21n Oktober etc; Litt B
Med föranledande häraf hade ransakning med Soldaten Erik
Viktor Karlsson blifvit utsatt att denna dag härstädes ega rum hvarom
underrättelse meddelats Länsmannen G C Eckerberg med förständigande att dervid
komma tillstädes i egenskap af allmän åklagare samt att till samma tid inkalla
målseganden jemte de vittnen, han kunde önska få i målet afhörde. Och då nu
ransakningen företogs instälde sig Länsmannen Eckerberg såsom åklagare samt
anmälde sig tillika föra talan för målseganden, aflidne Anders Gustaf Jonssons
moder Kristina Jonsson på grund af företedd vederbörligen inrättad fullmakt,
hvilken jemväl innefattade bemyndigande att vid möjligen blifvande ytterligare
ransakningstillfällen föra målsegandens talan.
Angående sin ålder och hufvudsakligaste
lefnadsomständigheter uppgaf Karlsson att han vore född den 28 Maj 1858 vid
Fornbotorp under Grinda säteri i Lilla Malma socken och son till Torparen Karl
Johan Pettersson och dennes hustru Anna Lotta Larsdotter, af hvilka fadren
aflidit den 28 Oktober 1877, men modren ännu lefde och voro bosatt vid Rosenberg
i förenämnde socken; att han under vistelsen i föräldrahemmet åtnjutut
folkskoleundervisning och vid 15 års ålder första gången blifvit delaktig af H H
Nattvard, att han äfven efter denna tid qvarstannat hos föräldrarne och gjort
dagsverken vid Grinda, till dess han våren 1877 blifvid antagen som soldat vid
Oppunda Kompani af Kongl. Södermanlands Regemente under Nr 427 för Skulsta i
Lilla Malma socken; att han våren 1878 afflyttat till sitt soldattorp, kalladt
Lilla Mötet och beläget omkring 0,2 mil från Malmköping, och alltsedan varit
derstädes bosatt, att han den 17 April innevarande år ingått äktenskap med Maria
Wilhelmina Tapper, då hans moder som förut hos honom vistats och förestått hans
hushåll, flyttat ifrån honom; att han som icke hade några barn, befunne sig i
någorlunda bergade lefnadsomständigheter, samt att han, som kunde läsa och
skrifva, icke tillförne varit för brott straffad eller, ens tilltalad.
” Att Soldaten Erik
Viktor Karlsson etc; Litt C
Åklagaren förmälte härpå att den 15 nästlidne Oktober Inhysesmannen Johannes
Ersson hos honom anmält att Ander Gustaf Jonsson samma dags morgon funnits död,
i förstugan till sin bostad vid Nylund, utan veterligen föregången sjukdom, att
åklagaren med anledning häraf nämnde dag anstält polisundersökning, dervid
blifvit upplyst: att sedan tilltalade Karlson på efter middagen den 14 Oktober
kommit till Nylund och bränvin blifvit efterskickadt, Karlsson och Anders Gustaf
Jonsson druckit i hvarandras sällskap till inemot klockan elfva på qvällen; att
de derefter blifvit oense och börjat slåss, hvarvid Anders Gustaf Jonssons
hushållerska Klara Matilda Andersson blifvit rädd och begifvit sig till en
grannstuga, der hon tillbringat natten, samt att då hon omkringklockan 6 på
morgonen återkommit, Anders Gustaf Jonsson funnits liggande död i förstugan till
sin bostad och Karlsson stående bredvid liket.
På fråga uppgaf
åklagaren härjemte att Anders Gustaf Jonsson vid sin död varit omkring fyratio
år gammal och ogift, att han med besittningsrätt innehaft och bebott lägenheten
Nylund under Lundby i Lilla Malma socken; att hans moder, som voro hans enda i
lifvet varande närmare slägting,
bott hos honom till sistlidne vår, då hon afflyttat, hvarefter förbemälde Klara
Matilda Andersson skött hans hushåll, att Anders Gustaf Jonsson uppgifves hafva
stått i närmare förhållande till Klara Matilda Andersson och tillsammans med
henne hafva ett barn som ännu voro helt litet och hvilket jemte en äldre flicka
om 6 till 7 års ålder, Klara Matilda Andersson hade hos sig; att förutom dessa
nu nämnde personer inga andra varit boende vid Nylund, hvarifrån de närmaste
grannarne Notbindaren Anders Karlsson och h h emellertid bodde på endast 8 á 10
famnars afstånd; att Anders Gustaf Jonsson som befunnit sig i knappa
förmögenhetsomständigheter; i nyktert tillstånd varit allvarsam och ordentlig,
men att han som varit begifven på starka drycker och ofta öfverlastat sig vid
sådana tillfällen varit lättretlig och oregerlig.
Sedan härefter åtskillige personer hvilka
blifvit af åklagaren såsom vittnen inkallade och nu voro för Rn tillstädes, fått
afträda, hördes Karlsson öfver den mot honom gjorda angifvelsen dervid han
redigt och utan motsägelser afgaf följande berättelse; Karlsson, som bodde
ungefär ¼ timmes väg från Nylund, hade varit bekant med Anders Gustaf Jonsson
sedan 5 år tillbaka och träffat honom åtskilliga gånger i Malmköping då de i
hvarandras sällskap förtärt bränvin.
Karlsson hade emellertid aldrig förrän ifrågavarande
tillfälle varit hemma hon Jonsson och ej heller tillförne med honom varit i
osämja. Jonssons hushållerska Klara Matilda Andersson hade Karlsson känt sedan
han varit 14 år gammal då de gått i gemensamt arbete vid Grinda herregård såsom
s.k. löshjon, men efter denna tid hade de ej åter träffats förrän på senaste
tiden, enär de uppehållit sig å skilda orter. Karlsson hade för öfrigt aldrig
till henne stått i något intimare förhållande eller ens talat med henne sedan de
slutat arbeta vid Grinda.
Fredagen den 14
nästlidne Oktober klockan mellan 11 och 12 på dagen sammanträffade Karlsson på
torget i Malmköping med Anders Gustaf Jonsson hvilken der utbjöd till salu kött
efter en ko som han slagtat. Då Karlsson, på Jonssons fråga, sade sig gerna
vilja köpa ett stycke kött, men att han inte hade några penningar erbjöd sig
Jonsson att låta Karlsson få köttet på kredit, hvarefter de öfverenskommo att
Karlsson på eftermiddagen skulle gå till Nylund för att afhemta detsamma,
Karlsson som emellertid begaf sig hem för att äta middag, infann sig omkring
klockan ½4 på eftermiddagen vid Nylund, hvarest då, förutom Jonsson och Klara
Matilda Andersson samt hennes barn, äfven befann sig tillika Snickaren Ljung i
Malmköping. Jonsson var nu rusig, hvaremot Karlsson, som förut på dagen endast
förtärt en sup, var fullkomligt nykter. Efter en stunds samtal väckte Jonsson
förslag om anskaffande af bränvin, hvilket likväl förföll, emedan ingen af dem
hade några penningar. Emellertid aflägsnade sig Ljung, hvarpå Lotta Persdotter i
Hillerstorp, som för Jonssons räkning försålt kött infann sig med betalning för
detsamma. Åt Karlsson uppvägdes nu 11 skålpund kött, hvilka inlades i ett knyte.
Jonsson uppmanade härefter ånyo Karlsson att hemta bränvin och efter en stunds
nekande emottog äfven Karlsson af Jonsson en krona för att i Malmköping derför
köpa bränvin. Karlsson aflägsnade sig härpå, men återvände om en halftimme eller
omkring klockan 6 e m till Nylund med ett stop bränvin, som han för de erhållna
penningarne inköpt. Lotta Persdotter hade nu gått, så att endast Jonsson samt
hans hushållerska och hennes barn voro inne i rummet. På Jonssons tillsägelse
framtog Klara Matilda Andersson glas och slog i två supar dem Karlsson och
Jonsson tömde. Den sistnämnde var vid särdeles godt lynne, tillsade Kn att sätta
sig ned vid bordet, lät taga fram mat och slog sig sjelf ned bredvid Karlsson,
hvarefter de åto och drucko ytterligare två supar hvardera. Som det emellertid
började blifva sent, reste sig Karlsson från bordet och sade sig vilja gå hem,
Jonsson tillsade honom likväl att sitta ned, hvarpå de åter började supa,
Karlsson dock vida mer än Jonsson. Då, enligt hvad Karlsson trodde klockan var
något öfver tio, reste sig Karlsson åter och förklarade med bestämdhet att han
nu emnade gå hem, hvarjemte Karlsson uttryckte farhågor att Jonsson och
Klara Matilda Andersson kunde blifva missbelåtna öfver hans långvariga
qvarstannande. Båda yttrade emellertid att det vore mycket roligt om Karlsson
ville stanna qvar” Såväl Jonsson som Karlsson gingo nu ut för att se på vädret,
båda mycket öfverlastade, Jonssons dock i högre grad än Karlsson, hvilken
fullkomligt väl kunde uppfatta hvad som skedde. Ute regnade det och var mycket
mörkt, hvarför Karlsson och Jonsson återvände in i rummet, der Klara Matilda
Andersson då antingen redan låg i en soffa eller ock höll på att lägga sig. Utan
annan afsigt än att skämta gick sen Karlsson fram till soffan, der Klara Matilda
Andersson var liggande, och yttrade till henne: ”om jag skall stanna qvar, skall
jag väl ligga hos dig” Häröfver blef emellertid Jonsson
uppretad, sängt sig om och sprang ut, sägande: ”är det på det viset, kan
ni gerna få vara ensamma derinne.” I
afsigt att blidka Jonsson gick Karlsson ut efter honom och förestälde honom att
Karlsson, som vore gift, alls icke haft någon mening med sina ord. Jonsson, som
dock ville låta försona sig kom herpå åter med in i rummet och stälde sig vid
spiseln. Fortfarande i tanke att åstadkomma försoning gick Karlsson fram till
Jonsson och lade sin hand på hans axel, hvarvid Karlsson, som nu började känna
sig drucken och äfven retad öfver Jonssons långsinthet, möjligen ryckte till på
Jonsson. Denne, hvilken var ännu mera drucken än Karlsson föll härigenom omkull
i spiselvrån utan att dock på något sätt skada sig. Klara Matilda Andersson som
hittills legat i soffan, tog nu det minsta barnet och sprang ut.
Under detta uppträde hade Karlsson och Jonsson talat
högljudt och svurit emot varandra. Sedan
Klara Matilda Andersson gått, reste sig Jonsson och var försonligare stämd, så
att han till och med slog i en sup åt Karlsson och äfven söp honom till. Om vid
pass tio minuters förlopp gick Jonsson emellertid för att, som han uppgaf, se
efter hvart Klara tagit vägen, tilläggande att han sedan skulle gå upp och lägga
sig på vinden.
Redan förut hade
nemligen Jonsson omtalat att han å vinden brukade hafva sin liggplats.
Vid det Jonsson gick
ut, lade sig Karlsson, som kände sig trött, oafklädd ofvanpå en i rummet stående
obäddad soffa, der han genast insomnade.
Något före
dagningen väcktes Karlsson, som sofvit lugnt hela natten, deraf att Klara
Matilda Anderssons 6 á 7 åriga dotter, hvilken låg i en vagga i samma rum,
började gråta. Då Karlsson frågade henne hvarför hon var ledsen, svarade hon att
hon blifvit rädd emedan det dundrat hårdt i förstugan, hvarjemte hon tillika
uppgaf att hennes far och mor befunnit sig uppe å vinden. Karlsson tröstade
barnet och flyttade det från vaggan till en i rummet stående uppbäddad soffa,
hvarefter Karlsson åter lade sig att sofva som förut. Men efter en stund steg
Karlsson åter upp och begaf sig ut för att låta sitt vatten, hvarvid äfven Klara
Matilda Anderssons dotter följde med. Utkomne i förstugan funno de Jonsson
liggande därstädes framstupa med hufvudet åt stugudörren och fötterne åt
motsatta sidan af förstugan.
Enligt hvad Karlsson
tyckte var Jonsson helt och hållet påklädd.
I tanke att Jonsson föregående afton stupat omkull
derstädes och somnat, ropade Karlsson två gånger åt Jonsson att stiga upp, men
då han icke fick något svar, hemtade han endast en rock och lade öfver Jonsson,
hvarefter såväl han som flickan gingo in o lade sig. Sedan det blifvit full
dager, steg Karlsson åter upp och gick ut samt fann Jonsson ännu liggande på
samma sätt som förut. Karlsson ropade till honom att stiga upp, men erhöll ej
heller nu något svar, hvarför Karlsson tog med båda händer om Jonssons hufvud
och vred på det för att få se honom i ansigtet. Jonsson fanns härvid hafva
ögonen slutne och då Karlsson i öfrigt ej märkte något besynnerligt med honom
trodde Karlson fortfarande att han sof. För att emellertid söka rätt på Klara
Matilda Andersson, gick Karlsson ut, men mötte henne dervid kommande från
ladugården, strax utanför förstugubron. Vid Klara Matilda Anderssons fråga efter
Jonsson, pekade Karlsson åt förstugan tilläggande att Jonsson troligen legat der
och sofvit hela natten. Båda följdes nu åt in i förstugan för att väcka Jonsson.
Sedan Klara Matilda Andersson emellertid närmare betraktat Jonsson, utropade
hon: ”Herre Jesus, jag tror han är död,” hvartill Karlsson genmälde, ”Åh, så Du
säger, han sofver väl.” Klara Matilda Andersson skyndade härpå bort att
tillkalla grannarne Notbindaren Anders Karlsson och hans hustru samt
Inhysesmannen Johannis Ersson. Karlsson stannade deremot qvar i förstugan. Inom
kort återkom Klara Matilda Andersson, åtföljd af Notbindaren Karlssons hustru
och Johannis Ersson. Desse bekräftade att Jonsson var död samt reste upp hans
kropp mot väggen i förstugan; men då Johannes Ersson nämnde till Karlsson att
misstanke kommo att falla på Karlsson det han skulle vara anledning till
Jonssons död, blef Karlsson förskräckt och aflägsnade sig. Efter undergånget
förhör inför Länsmannen Eckerberg, blef Karlsson därpå den 17 nästlidne Oktober
häktad och afförd till cellfängelset.
Allvarligen uppmanad vid derest Karlsson kände sig skyldig till Jonssons död,
sådant uppebara och att lätta sitt samvete med afläggande af en sanningsenlig
bekännelse, vidhöll Karlsson att hans nu aflagda berättelse voro med sanningen i
allo öfverenstämmande och att han icke kunde erinra sig hafva till densamma
något att tillägga. Karlsson var under berättelsens afgifvande redig, men syntes
tillika särdeles nedstämd och sorgsen.
På framställd
fråga upplyste kompaniombudet att Karlssons uppförande vid regementet, såvidt
ombudet hade sig bekant, icke varit annat än godt; hvarjemte åklagaren i detta
hänseende uppgaf att Karlsson och i synnerhet hans bröder voro i sin hemort
kända såsom begifna på rusdrycker och såsom varande i drucket tillstånd särdeles
oregerliga
Åklagaren anhöll häruppå om vittnesförhör med förra Pigan Klara Matilda
Andersson i Malma fattighus, Notbindaren Anders Karlsson å Lundby egor, hustru
Kristina Pettersson samt Inhysesmannen Johannes Ersson, jemväl å Lundby egor,
hvilka åklagaren för sådant ändamål inkallat.
Åberopade
vittnena för Rn tillstädes, fingo nu företräde, dervid jäf emot dem icke
anfördes eller kunde utrönas; dock upplystes att Klara Matilda Andersson den
sista tiden varit fast utan bestämd lön, anställd såsom hushållerska hos Anders
Gustaf Jonsson, men att hon numera vore intagen å Malma församlings fattighus,
äfvensom att hon med den aflidne i oloflig beblandelse haft ett barn, som ännu
lefde hvilka omständigheter HdRn emellertid icke fann utgöra hinder för Klara
Matilda Anderssons afhörande såsom vittne.
Härefter fick
såväl Klara Matilda Andersson som öfrige inkallade vittnen aflägga vittneseden,
om hvars vigt och medförande förbindelse de erinrades, hvaruppå de hvar för sig
hördes och berättade:
1a Klara
Matilda Andersson, att vittnet som för flere år sedan tillsammans med den
tilltalade gått i arbete vid Grinda, derefter ej träffat honom förr än på senare
tiden och aldrig till honom stått i förtroligare förhållande; att vittnet för
två år sedan gjort bekantskap med aflidne Anders Gustafd Jonsson, i hvars hus
vittnet vistats sedan den 5 December 1879; att jemte vittnet hos Jonsson bott
vittnets två barn, nemligen en flicka om 6 års ålder och ett ännu helt spädt
barn, hvartill Jonsson varit fader; att den af Jonsson innehafda lägenheten
varit försedd med stugubyggnad, bestående af stuga och kammare med förstuga,
hvarifrån ingång ledde till såväl kammaren som stugan; att endast den sistnämnda
varit bebodd och att der funnes liggplatser i en vid hvardera väggen stående
utdragssoffa samt en vagga, hvilken sistnämnde haft sin plats bredvid spiseln;
att Jonsson emellertid under sommaren icke legat inne i stugan utan uppe å
vinden, der en ordentlig bädd vore för hans räkning anordnad; att man till
vinden hade uppgång från förstugan medelst en vanlig pinnstege, hvilken ställdes
lutande emot väggen, då man vill stiga upp; att Jonsson i nyktert tillstånd vara
allvarlig och ordentlig, men då han blifvit drucken, vore lättretad och i sådant
tillstånd äfven brukat slå vittnet; att Jonsson natten till onsdagen den 12
Oktober legat inne i stugan, men de två följande nätterna återtagit sin vanliga
sofplats på vinden; att sedan Jonsson Fredagen den 14 Oktober begifvit sig till
Malmköping för att sälja kött efter en ko, hvilken blifvit slagtad vid Nylund,
han på eftermiddagen hemkommit mycket berusad samt dervid varit oregerlig och
svår mot vittnet, så att vittnet tänkt på att gå bort; att inemot klockan 5 på
aftonen Karlsson anländt för att köpa kött, hvarvid vittnet funnit Karlsson vara
fullkomligt nykter; att sedan Karlsson fått åt sig uppvägt ett stycke kött,
hvarför han icke erlagt någon betalning, fråga väckts om anskaffande af bränvin
och att efter det Lotta Persdotter från Hillerstorp jemväl ankommit och lemnat
Jonsson penningar för såldt kött, Karlsson efter en stunds nekande af Jonsson
emottagit en krona för att i
Malmköping inköpa bränvin; att Karlsson kort derefter återkommit med ett stop
bränvin, hvarpå Karlsson och Jonsson i god sämja suttit och druckit till inemot
klockan tio på qvällen; att vittnet emellertid omkring klockan 8 lagt sig i den
ena af de i rummet stående sofforna, hvars lock vittnet aftagit, utan att dock
vittnet klädt af sig; att vittnet ännu varit liggande då Karlsson, efter hvad
vittnet trodde något efter klockan
tio kommit fram till vittnet och yttrade: ”jag tänkte fråga dig om jag kan få
ligga på soffan,” hvilken fråga vittnet uppfattat så som Karlsson skulle begärt
tillåtelse att ligga på den andra i rummet stående soffan; att Jonsson som just
då lagt sig på golfvet, när han hört Karlsson fråga, rusat upp och sprungit ut i
förstugan; att Karlsson skyndat ut efter honom och tagit honom i armarne samt
brottats med honom ute i förstugan; att Jonsson varit mycket uppretad, men
Karlsson i lugnande ton yttrat: ”inte skall du vara enfaldig och tro att
jag vill ligga hos Klara;” att båda två härpå åter inkommit i stugan, Jonsson
ond och svärjande mot Karlsson; att Karlsson, som fortfarande sökt lugna
Jonsson, fattat tag i denne, hvarvid Jonsson sagt: ”icke må du tro att jag ger
vika för en knekt;” att Karlsson,
som nu äfven börjat blifva ond, skjutit Jonsson baklänges emot spiseln derstädes
svängt till på Jonsson så att denne fallit omkull, utan att vittnet kunde
uppgifva, om han skadat sig; att en stenkruka hvilken stått bredvid spiseln, på
morgonen jemväl funnits sönderslagen, ehuru vittnet icke visste om sådant skett
nu eller vid ett senare tillfälle; att Jonsson emellertid vid fallet tagit för
sig med händerna: att vittnet, som blifvit rädd, härpå med det mindre barnet
skyndat ut, hvaremot det äldre lemnats sofvande i vaggan; att då vittnet kommit
upp i skogen några famnar ifrån Nylund, vittnet ännu hört Jonsson och Karlsson
träta, efter hvad vittnet tyck uti förstugan; att vittnet som tillbragt natten
hos Notbindaren Karlsson och h h, något före klockan 6 på morgonen återvänt till
Nylund och, då vittnet kommit i närheten af stugubyggnaden, hört Karlsson ute i
förstugan ropa på Jonsson; att då vittnet framkommit, Karlsson kommit henne till
mötes och på vittnets fråga hur det stodo till, yttrat ”Gustaf ligger i
förstugan och sofver och han har väl legat der hela natten;”
2:a hustru Karlsson att
vittnet sedan lång tid tillbaka varit bekant med aflidne Anders Gustaf Jonsson,
men deremot endast högst obetydligt kände den tilltalade; att den förenämnde, då
han varit drucken, varit känd såsom våldsam och oregerlig; att Klara Matilda
Andersson en längre tid bott hos och hushållat för Jonsson och att det vore
allmänt bekant hurusom de hade barn tillsammans; att vittnet jemte sin man
Notbindaren och vittnet Johannes Ersson bebodde en lägenhet belägen endast 8 á
10 famnar ifrån Nylund; att omkring kl ½ 11 på qvällen fredagen den 14 Oktober
Klara Matilda Andersson med sitt minsta barn kommit till vittnets bostad och
bedt att få ligga der öfver natten, emedan Jonsson och Karlsson vore fulla och
slogs vid Nylund; att något efter klockan 6 på morgonen Klara Matilda Andersson,
som emellertid legat hos vittnet öfver natten, återvändt till sitt hem; att
Klara Matilda Andersson likväl inom kort kommit tillbaka och anmodat vittnet
följa med till Nylund, emedan Jonsson skullle vara död; att vittnet genast gått
med och då de framkommit funnit Karlsson stående på förstugubron; att vittnet
härvid frågat Karlsson hvad han och Jonsson gjort, dertill Karlsson genmält att
de icke lefvat oordentlig, hvarjemte Karlsson förmenat att Jonsson icke vore
verkligt död; att vittnet sedermera gått in i förstugan, der Jonssons kropp
funnits upprest emot förstuguväggen; att å densamma som varit påklädd icke synts
något spår af blod eller yttre våld, men att en blodig trasa funnits liggande å
förstugugolfvet; att Jonsson visserligen varit blå i ansigtet, men för öfrigt
icke sett besynnerlig ut; att sedan vittnet Johannes Ersson ankommit och
Karlsson aflägsnat sig, Johannes Ersson hjelpte Klara Matilda Andersson och
vittnet att bära in Jonssons kropp på en i stugan varande soffa, uppegifvande
vittnet dessutom på fråga, att en stege, som synts begagnas för gång å vinden
ifrågavarande morgon stått uppstäld tätt intill väggen i förstugan samt att
vittnet hört omtalas att Jonsson brukat hafva sin liggplats uppe å vinden.
3:e Johannes Ersson att vittnet sedan lång tid
tillbaka känt såväl Karlsson som Jonsson; att den förstnämnde städse varit litet
qvick till humöret och den senare oregerlig så snart han blifvit drucken; att
vittnet som vore boende hos Notbindaren Karlsson på 8 á 10 famnars afstånd från
Nylund morgonen den 15 nästlidne Oktober erhållit underrättelse om Jonssons död
derigenom att Klara Matilda Andersson gråtande bedt hustrun Karlsson af sådan
anledning komma öfver till Nylund; att sedan qvinnorna gått först, vittnet strax
följt efter samt påträffat Karlsson stående å förstugubron vid Nylund; att
vittnet dervid sagt till Karlsson: ”det här ser illa ut för dig, ty ni har ju
varit osams”; hvartill Karlsson endast genmält: ”ha vi varit osams” att vittnet
härpå gått in i förstugan, hvaremot Karlsson, som visserligen varit sig lik, men
sett mycket nedslagen och ledsen ut, genast aflägsnat sig; att vittnet som
funnit Jonssons döda kropp i sittande ställning upprest mot förstuguväggen,
tagit i Jonssons hand och ….att pulsen stått stilla, hvaremot bröstet ännu känts
varmt, ehuru hjertat upphört att slå; att kroppen, som varit påklädd kläder med
undantag af stöflarne, icke burit
några märken efter densamma tillfogadt våld; att vittnet äfven känt efter i
hufvudet om der skulle vara något hål, men att så ej varit förhållande, hvaremot
ansigtet varit mycket blått under ena ögat; att sedan Jonssons kropp af vittnet
jemte hustru Karlsson och Kristina! Matilda Andersson blifvit inburen och lagd
på en i stugan befintlig soffa, vittnet genast hos Länsmannen Eckerberg gjort
anmälan om tilldragelsen, hvarjemte vittnet på fråga uppgaf att vittnet hört
sägas det Jonsson plägat ligga på vinden samt att en stege ifrågavarande morgon
stått nästan rakt upprest mot väggen i förstugan.
Upprepade
vidkändes berättelserna af vittnena, hvilka under uppgift att de rest efter
skjuts från sitt hemvist till Flens jernvägsstation 1,5 mil samt derifrån med
jernväg till Nyköping, fordrade ersättning för deras inställelse hvar för sig
med skjuts penningar efter en häst fram och åter från deras hemvist till Flen
sant biljett i tredje klassens vagn från Flen till Nyköping o åter, äfvensom i
traktamente för två dagar tillsammans fyra kronor; Och sedan den tilltalade på
fråga förklarat sig mot nämnde belopp icke hafva något att erinra tillkännagafs
för vittnena att yttrande öfver deras nu framstälda begäran om ersättning skulle
vid målets slut meddelas.
Öfver vittnesmålen
hört, erkände Karlsson deras riktighet.
Allmänne åklagaren
anhöll härpå om uppskof med målet för att genom afhörande af Klara Matilda
Anderssons ofvan omtalade 6 åriga dotter, och Notbindaren Anders Karlsson och
andre personer hvilka kunde hafva något att i målet till upplysning meddela, få
att vidare utredt, huruvida Karlssson kunde till Anders Gustaf Jonssons död
anses skyldig eller icke yrkande åklagaren, derest uppskof ej kunde beviljas,
att enär Karlsson erkänt att han slagits med Jonssson och Provincialläkaren
Landelius intygat att Jonsson aflidit till följd af hjernblödning orsakadt genom
yttre våld å hans hjerna, Karlsson måtte för hvad han sålunda låtit komma sig
till last ådömas laga ansvar : Och afsades häruppå fööljande:
Beslut
Uppskof
HdsRn som på grund
af hvad i målet förekommit finner det Karlsson icke vidare bör i häkte hållas,
aktas skäligt med bifall till åklagarens derom framstälde begäran för
åstadkommande af ytterligare utredning i målet, uppskjuta detsamma till andra
allmänna sammanträdet under nu pågående Höste Ting med Hdr och första
rättegångsdagen deraf eller Måndagen den 28 nästkommande November, då åklagaren
bör inställa sig, försedd med åberopad bevisning och tilltalade Karlsson,
hvilken nu genast så vid laga hinder eljest icke möter skall ur häktet lösgifvas,
skall komma tillstädes, vid äfventyr att i annat fall varda till Rn hemtad.
Affördes.
År och dag som ofvan
Johan Widén ?
Läkarutlåtande
Litt B
Yttre besigtning: Ögon och mund lätt slutna; i
pannan ofvanför högra ögat finnes en röd fläck af ungefär en 2 öres slants
storlek; vilken skifftande i blågrönt, på baksidan af halsen finnes en större
svulst, hvilken han lärer haft sedan sitt 17de år, på ryggen likblånader, men
inga tecken till yttre våld kunna upptäckas.
Inre besigtning: Vid
hufvudsvålens aflossande finnes en tunn blodutgjutning på hjessan till formen
rund och af ungefär en fem öres storlek. Benkallotten hel, på hjessan emellan
benkallotten och hårda hjernhinnan finnes en utgjutning af mörk tunnflytande
blod, en sådan finnes äfven på basen af hjernan i synnerhet kring lilla hjernan
och ponsvaroli, på hjernans convexa yta är mjuka hjernhinnan något blodfylld.
Hjernmassan är
hvit icke blodprickig, sidoventriklarne tomma. Struphufvudet /Larynx/ tomt och
slemhinnan blek, luftstrupen äfven tom; slemhinnan af normalt utseende. Högra
lungan fri, lungan kännes elastisk och knistrar öfverallt vid insnitt. Venstra
lungan till en del fastväxt vid bröstväggen med gamla vindvävsträngar, är af
samma beskaffenhet som den högra. Hjertsäcken tom, hjertat helt obetydligt
fettbelagdt, dess valfver och mynningar friska. Lefvern till färgen gulgrå
fettvandlad; gallblåsan innehåller ungefär 1 matsked tunn ljusgrön galla.
Mjelten temligen fast till färgen rödbrun. Magsäcken tom slemhinnan till färgen
ljusgrå, inga sårnader förefinnas. Tunntarmarne tomma slemhinnan blek, i
groftarmarne finnes något excrimenter. Njurarne friska. Urinblåsan innehåller
omkring 20 kb tum ljusgul urin. (~330 ml)
E Landelius
Prov. Läkare
Vittne Herm. Sjölander
Provis.
Protokollet för
förra rättegångstillfället upplästes och godkändes såväl af åklagaren som den
tilltalade.
Åklagaren
förmälte, att han till tingssammanträdet inkallat ej mindre i protokollet för
förra ransakningtillfället omförmälde Notbindaren Ander Karlsson samt f
pigan Klara Matilda Anderssons femåriga dotter, Matilda Aqvilina, än
äfven Klara Matilda Andersson för att i målet höras, men då nu anmälter, att
Notbindaren Karlsson vore af sjukdom förhindrad iakttaga inställelse, afstog
åklagaren enär Karlsson dessutom icke skulle hafva något af betydelse att i
målet upplysa, från dennes hörande.
Klara Matilda
Andersson och hennes dotter fingo deremot företräde, dervid den förstnämnda,
erinrad derom att den af henne förut i målet aflagda ed fortfarande vore för
henne bindande och varnad för vådan af samma eds missbruk, hördes och berättade,
under hänvisning till hvad hon förut uppgifvit; att då vittnet natten till
Lördagen den 15 nästlidne Oktober aflägsnat sig från hennes och Anders Gustaf
Jonssons bostad vid Nylund, den sistnämnde påhaft samma kläder som han begagnat
under resan till Malmköping; att då Jonsson påföljande morgon anträffats död ute
i förstugan vid Nylund, han deremot funnits iklädd andra sämre kläder, hvilka
såvidt vittnet kunde erinra sig på aftonen varit hängande i den vid Nylund
befintliga obebodde stugukammaren; att den rock Jonsson haft under färden till
Malmköping, vid Jonssons påträffande morgonen den 15 Oktober funnits utbredd
öfver Jonssons kropp, hvilken för öfrigt varit iklädd alla kläder undantagandes
stöflar,; att vittnet längre fram på dagen upptäckt Jonssons dagen förut påhafda
byxor hängande i förberörde stugukammare; - att afståndet emellan öfre kanten af
vindsöppningen och förstugugolfvet vid Nylund utgjorde omkring 4 alnar; att den
vid uppstigande på vinden använde stegen deremot endast vore omkring 3 alnar
lång; att hvarken Jonssons döda kropp eller hans vid anträffandet påhafvda
kläder burit de ringaste märken efter förut undergången misshandel; att ej
heller inom bostaden eller i dess närmaste grannskap ifrågavarande morgon
förmärkts något yxa, vedträd eller annat svårare tillhygge, såvida icke såsom
sådant kunde begagnat den i vittnets förut afgifna berättelse omnämnda
stenkruka, hvilken på aftonen den 14
Oktober varit stående bredvid spiseln i stugan vid Nylund; att berörda stenkruka
på morgonen funnits hafva ena sidan sönderslagen, hvarjemte den blifvit flyttad
ungefär en fot från sin förra plats; att krukans sönderslagning, enl, vittnets
förmenande, måste hafva åstadkommits antingen derigenom att den blifvit sparkad
af Karlsson eller Jonsson under deras brottande på aftonen eller ock derigenom
att den blifvit slagen emot något hårdt föremål; att Jonsson den sista tiden i
drucket tillstånd haft anfall af svårmod och sagt sig vara ledsen vid lifvet;
att han sålunda nästliden vinter en gång till deras bostad medfört ett stycke
stubintråd, med hvars tillhjelp han sagt sig skola afhända sig lifvet; att
Jonsson onsdagen näst före sin död, då han jemväl varit drucken, yttrat till
vittnet, ”att de snart skulle skiljas åt” samt vid vittnets fråga, på hvad sätt
detta skulle ske, svarat: ”på hvad sätt som helst”, hvilka ord vittnet fattat
såsom syftande på en önskan att taga sig sjelf afdaga; men att Jonsson, på
vittnets föreställningar, emellertid förklarat, det han icke på allvar hyst
någon sådan önskan.
Härefter
hördes Matilda Aqvilina, hvilken, enligt af modren meddelad upplysning, den 12
sistlidne Oktober fyllt 5 år, dervid hon omtalade, att hon, som ifrågavarande
natt legat uti en i stugan vid Nylund stående vagga, på morgonen vaknat, dervid
att ett hårdt ”dumpande” hörts ute i förstugan, att då hon dervid blifvit rädd
Karlsson, hvilken legat och sofvit på en soffa i samma rum, stigit upp och
flyttat henne öfver i den andra i rummet befintliga soffan; att efter en stund
Karlsson och hon gått ut och då funnit Jonsson liggande i förstugan; att
Karlsson då ropat på Jonsson att stuga upp, men icke erhållit något svar; att de
båda derefter åter gått in i stugan och lagt sig.
Vittnet Klara
Matilda Anderssons berättelse blef för henne upprepad och af henne vidkänd,
hvarjemte hon, på fråga, förmälte, det hon icke vidare kunde erinra sig något
att till upplysning i målet meddela.
Öfver Klara
Matilda Anderssons och Matilda Aqvilinas berättelser hörd förmälte sig Karlsson
icke vilja bestrida desammas riktighet; tilläggande, att han under sin vistelse
vid Nylund alls icke varseblifvit den af Klara Matilda Andersson omtalade
stenkrukan.
Utslag
Allmänne
åklagaren öfverlemnade härefter målet till Häradsrättens pröfning under yrkande
om ansvar å Karlsson för hvad emot denne i målet förekommit; Och då jemväl
Karlsson sade sig icke hafva vidare att andraga eller till sin förut aflagda
berättelse tillägga, afsades, att utslag skulle i målet meddelas å den dag som
blifvit bestämd för tingets afslutande eller Lördagen den 31 nästkommande
December, ehvad parterna komme för Rätten tillstädes eller icke.
Forts
§ 134
S.D. Aflemnades uti det här ofvan i Domboken under §98
antecknade målet emellan Länsmannen G,C, Eckerberg, på tjenstens vägnar, å ena
sida, och Soldaten Erik Viktor Karlsson från Skulsta, Lilla Malma socken, å den
andra angående ansvar å den sistnämnde för dråp å Arbetskarlen Anders Gustaf
Jonsson från Nylund, förenämnde socken, följande efter föregången öfverläggning
fattade
Utslag
Vid denna
utgång af målet skola de af åklagaren vid ransakningstillfället den 5 November
1881 inkallade vittnena förra Pigan Klara Matilda Andersson i Malma fattighus,
Notbindare Anders Karlssons å Lundby egor hustru Kristina Pettersson och
Inhysesmannen Johannes Ersson jemväl å Lundby egor, njuta ersättning för deras
inställelse af allmänna medel, nemligen hvar för sig med skjutspenningar för en
häst från deras hemvist till Flens jervägsstation 1,5 mil, och åter, kostnaden
för biljett i tredje klassens vagn för resa fram och tillbaka emellan Flen och
Nyköping samt i traktamente för två dagar tre kronor;
Egande Herr Provincialläkaren Landelius att för den å
Jonssons döda kropp verkstälda liköppning och besigtning med för ersättning af
för detta ändamål anslagna allmänna medel.
Kort besvärshänvisning i … dag den 20/1 82.