Brita Pehrsdotter f 1772 i Bredåkers by, Nederluleå socken dömd att halshuggas och i båle brännas för barnamord.

Brita Pehrsdotter hade ”köttsligt umgänge” med drängen Nils Olofsson och blev ”rådd med barn” förnekade sitt tillstånd, både för sin moder och sig själv.
 När ”Brita Pehrsdotter söndagsförmiddagen den 5te i sistnämnde månad i enslighet framfött et gossebarn, samt Brita Pehrsdotter som efter hwad hon upgifwit, under plågorna wid barnafödseln fattat beslut, at afhända fostret lifwet och detsamma undandölja, lagt barnet bredewid sig i sängen, utan at efterse huruwida det ägde lif eller gifwit tecken till rörelse thet Brita Pehrsdotter jämväl påstådt sig icke hafwa förmärkt widare, än at då hon med en tillhandswarande knif afskurit nafwelsträngen på barnet, hon i detsamma känt det gifwa en ryckning ifrån sig, och Brita Pehrsdotter sedermera istället at knyta före nafwelsträngen eller widare wårda barnet, låtit det ligga bredewid sig en stund, till dess hon, för at det ändteligen bortskaffa med handen fattat det om halsen, och på sådant sätt burit detsamma täckt af förklädet til en snedt öfwer gården warande höbod, ehwarest Brita Pehrsdotter som under alt detta låtit bloden ifrån fostret genom nafwelsträngen förrinna, bakom en något från wäggen stående säng detsamma med hö öfwerhöljt, och å lön lagt;”
Enligt den läkare som sett på barnet var det en pojke, som varit fullgånget och vid födseln ägt liv.
….”med TingsRätten rättwist det skall Pigan Brita Pehrsdotter för omförmälte af henne öfwade  barnamord sig till straff och andra till warning mista lifwet, halshuggas och i båle brännas”

Domen överklagades till Svea Hovrätt med samma utslag och även Högsta Domstolen fällde samma utslag.
Angående drängen Nils Olofsson så hade ”Lägersmåaring;let skett under ägtenskapslöfte, men sedan Påsken var hon af honom öfvergifven"

 Han ansågs vara ovetande om hennes tillstånd och fick inget straff.

”Men hwad angingo Brita Pehrsdotters moder Hustru Maria Nilsdotter, så ehuruwäl hon gjort sig misstänkt at Hafwa afwetet dotterns brottsliga förfarande ock sökt det dölja, likwäl ock då Maria Nilsdotter, emot sit nekande icke kunde anses förwunnen om medwetande af Brita Pehrsdotters afsigt ock förhållande, funno TingsRätten sig icke kunna fälla henne till det i 61 Cap. 1§ MisgjerningsBalken, för slik delaktighet i Brita Pehrsdotters brott, städgade straff; Men som Maria Nilsdotter, wore öfwertygad at hafwa ej allenast om dotterns tillstånd flere resor ärhållit underrättelse, utan ock blifwit af flere antydd at taga noga wård på Brita Pehrsdotter, men sådant oaktadt i minsta måtto, hwarken med den alfwarsamhet, som wederbort ock henne tillkommit  sökt göra sig underrättad eller fogat anstalt om uptäckandet af dotterns tillstånd af den dag barnafödseln påkommit Brita Pehrsdotter, icke låtit förmärka minsta bekymmer, eller henne besökt, ehuru Brita Pehrsdotter redan bittida om morgonen gifwit sin sjuklighet tillkänna, samt Maria Nilsdotter, således ådagalagt en straffbar wårdslöshet at uptäcka dotterns angifna hafwande tillstånd, åsidosatt all wård om henne och  uturaktlåtit de medel ock utwägar därigenom Brita Pehrsdotters brott kunnat hindras och förekommas, så blefwo Maria Nilsdotter skyldig ansedd, at sådant sitt förfarande umgälla, enligt Kongl. Förordningen den 12 Julii 1750 ock 61 Cap. 3§ MissgärningsBalken  med fjorton dagars fängelse med vatten och bröd.”

Således blev dottern och pigan Brita Pehrsdotter avrättad för barnamord år 1799.

                            Tillbaka